Jag vill kunna
sammanfatta känslan jag får när jag lyssnar på en del musik, men det är så svårt. hur ska jag kunna sammanfatta en känsla så
stor, så mäktig? Känslan av att plötsligt vara
så obetydlig, och kunna känna sådan ro ( eller oro) , av att bara höra
toner? Vissa musikstycken får mig att känna mig sååå
lycklig, andra får mig att känna mig så ledsen som jag
aldrig gör annars. jag undrar varför musik inte berör alla så? Vad är det som gör oss människor
olika med det?
Jag tror att jag slappnar av när jag lyssnar på det, och att musikens melodi lockar fram känslor som inte finns vid ytan annars. Inte så att jag förtränger mina känslor... utan mer att känslor som inte har anledning att påverka mig just då "kommer fram" och får mig att känna mig som jag gör. Jag blir extra påverkad av klassisk musik, eftersom den inte har text. Den kan tolkas på så många fler sätt. Den känns mer "mental" för mig, mer andlig liksom.
Låter jag sinnessjuk nu? Eller bara väääldigt känslosam?
Hursomhelst, någon därute som känner likadant?