Justin Bieber
2011-11-09
21:29:57
Kategori: Tankar & Åsikter  (6) Kommentarer

Kategori: Tankar & Åsikter  (6) Kommentarer
Justin Bieber är lätt en av de mest omtalade personerna idag; i negativ och positiv bemärkelse. Han är sååå älskad av framförallt yngre tjejer, och såå hatad/ ogillad av äldre tonåringar och killar. Alla har ju olika musiksmak och det diskuteras flitigt om olika artister, ofta om hur "dåliga de är." Och så har Jusin Bieber åkt på all skit, alla klagomål?Varför?

Jag är en av dem som verkligen, verkligen, verkligen INTE gillar hans musik. BLÄHÄ vill jag skrika varje gång jag hör hans röst. Men vet ni vad? Det ger inte mig rätt att snacka illa om honom; om "hur mycket han suger" och "hur bögig han är". För han verkar vara en snäll kille, som verkligen gillar sina fans och älskar uppmärksamheten. Han har tagit musikvärlden med storm, så varför kan folk inte vara glada för hans skull, även om de inte gillar hans stil och hans musik? Varför kan inte han få vara ifred? Kom igen, hur sjyst är det att klanka ned på en sjuttonårig kille som gör det han älskar?

Tar allting bara slut?
2011-11-02
16:11:41
Kategori: Tankar & Åsikter  (0) Kommentarer

Kategori: Tankar & Åsikter  (0) Kommentarer
Jag hade en diskussion med en familjemedlem häromdagen som jag kom att tänka på nu. Vi satt och snackade om övernaturliga grejer, och sen kom vi in på religion. Han säger att han inte att det händer någonting efter döden- vi bara försvinner. Det blir svart, vi är borta. Poff! Jag tycker tvärtom: Det tar inte slut vid döden. Döden är bara en dörr till något annat; något större. Något... bättre. Misstolka mig inte nu, jag har ingen dödslängtan, men jag tror att man kommer till något ställe som är fullkomligare än jorden. Jag förstår inte hur personen jag pratade med orkar leva, ärligt talat. Jag hade nog tagit livet av mig direkt om vi visste att allting bara tog slut efter detta livet... för vad vore det för mening med att leva då, om inget vi gör nu har betydelse? Om inget jag gör här, nu, spelar någon roll, ja då hade jag gått och skjutit alla som en del av mig inte tycker förtjänar någon nåd för vad de har gjort. De som har dräpt barn, till exempel. Men det gör jag inte. ( En annan anledning till att jag inte gör det är att jag försöker tjäna ljuset och kärleken istället för hämnd.)
Han ( jag pratade med) sa ungefär att " det är ju omöjligt att ens själ fortsätter leva, när kroppen är död", vilket jag inte förstår. Det känns så självklart för mig.
Jag tror mig inte veta vad som händer när jag går igenom den där dörren, och jag känner ingen längtan efter att få veta det. Det som händer, det händer. Jag hoppas dock att jag får känna frid där, och att jag får träffa de som gått före mig. Det skulle vara fantastiskt.
På tal om ävernaturliga grejer... Det vet jag faktiskt inte vad jag tycker och tror om. Jag vet, genom personer jag litar på, och genom mig själv, att det händer saker som är totalt omöjliga ibland. Saker som strider mot alla naturlagar. Så hur sker dem? Det måste ju vara... någonting?
Andar? Spöken? En gammal släkting? Inte vet jag. Jag tycker sånt är läskigt, betyder det att jag tror på det?
Vad tror du? Kan människor " gå igen"- finns det andar/spöken?
