Jag hade en diskussion med en familjemedlem häromdagen som jag kom att tänka på nu. Vi satt och snackade om övernaturliga grejer, och sen kom vi in på religion. Han säger att han inte att det händer någonting efter döden- vi bara försvinner. Det blir svart, vi är borta. Poff! Jag tycker tvärtom: Det tar inte slut vid döden. Döden är bara en dörr till något annat; något större. Något... bättre. Misstolka mig inte nu, jag har ingen dödslängtan, men jag tror att man kommer till något ställe som är fullkomligare än jorden. Jag förstår inte hur personen jag pratade med orkar leva, ärligt talat. Jag hade nog tagit livet av mig direkt om vi visste att allting bara tog slut efter detta livet... för vad vore det för mening med att leva då, om inget vi gör nu har betydelse? Om inget jag gör här, nu, spelar någon roll, ja då hade jag gått och skjutit alla som en del av mig inte tycker förtjänar någon nåd för vad de har gjort. De som har dräpt barn, till exempel. Men det gör jag inte.  ( En annan anledning till att jag inte gör det är att jag försöker tjäna ljuset och kärleken istället för hämnd.)